Nu har man kommit in i vecka 13, hade glömt bort hur sakta tiden går just nu i början. Känner inte av någonting förutom att man är konstant kissnödig ? på fredag är de första ultraljudet, längtar och längtar så känns som att de är en evighet kvar, så hoppas man kan få dagarna att gå lite fortare så man får se de lilla livet där inne.

Fy det här är bland de värsta jag varit med om, blir bara värre och värre känns de som. Jag är så arg och irriterad så jag skulle kunna sprängas i miljoner bitar, har redan varit gravid en gång och då var de absolut inte såhär vad jag minns, jag har även adhd och var tvungen att sluta med med all min medicinering inklusive sömntabletterna, det är ganska förståligt men trodde inte de skulle vara såhär illa. Minsta lilla jobbiga ljud driver mig till vansinne, grannen slamrar så de är nästan man att ber dem hålla käften. Alla irriterande ljud skär i öronen och ilskan bara bubblar. Det kan inte vara bra och känna såhär för barnets skull heller. Finns de någon som går eller har gått igenom samma sak?